Att dela sina samlingar på Wikimedia Commons, mediedatabasen som bland annat innehåller all media vi ser i wikipediaartiklar, har blivit ett av de etablerade verktygen inom kulturarvsinstitutionernas digitala förmedling. Det syns bland annat i Sveriges Museers årliga statistik om museibesöken.1 Av 145 svarande organisationer uppgav 24 hur många visningar deras innehåll haft år 2024 på Wikipedia och andra Wikiplattformar.
Dessvärre är det fortfarande få museer, arkiv och bibliotek som arbetar aktivt och strategiskt med Wiki-plattformarna som en förmedlingskanal. Några jobbar med Wikipedia genom att förbättra artiklar inom deras expertisområde. Andra bidrar med strukturerad data till Wikidata. Ett annat exempel är de som laddar upp digitiserade samlingar till Wikimedia Commons. I detta skede vill jag rikta mitt fokus på det sistnämnda.
Om du jobbar inom kulturarvssektorn och vill komma igång med GLAM-Wiki-arbetet följer nu en analys av hur svenska museer jobbar med innehållsuppladdningar och Wiki-gemenskapen samt vilka effekter deras arbete har. Tipsa mig gärna om liknande statistik från andra nordiska kulturarvsinstitutioner eller branschorganisationer!
The numbers are in
Låt oss först ta en titt på siffrorna överlag. Det finns ett praktiskt verktyg att jämföra olika institutioners performance, GLAM-Wiki Dashboard, som är enkelt för nybörjare att använda. En viktig grundförutsättning för att enkelt få ut statistik om hur mycket din organisations samlingar används och syns är att samla uppladdningar i en egen kategori. I denna kategori kan du se vilka institutioner som finns med just nu.
Det finns en del problem med hur statistik tas fram inom Wikipedia och Wikimedia Commons. Olika verktyg visar ofta olika siffror. Som underlag för denna artikel har jag använt verktyget GLAMorous och Arons praktiska datasamling GLAM_Stats. Jag har tagit med alla museer, arkiv och bibliotek i Sverige som har över 200 filer i sina respektive kategorier (plus två kulturarvsmyndigheter, Riksantikvarieämbetet och Musikverket). Grunddatan kan laddas ned här.
På de första fyra platserna ser vi Riksantikvarieämbetet, Statens historiska museer (som omfattar flera museiorganisationer), Nordiska museet och Musikverket. För att få en bättre översikt följer resten av urvalet i en separat grafik:
Det är intressant att se att just statliga myndigheter och centralmuseer rankar högt i antalet filer som har laddats upp från deras samlingar till Wikimedia Commons. Dessutom verkar just museerna dominerar: Bland arkiven och biblioteken är det bara Kungliga biblioteket och Riksarkivet som tar sig över 200-filer-gränsen. Även om flera organisationer har delar av sin verksamhet i resten av Sverige är Stockholmsinstitutionerna starkt överrepresenterade.
Men att massuppladda filer till Wikimedia Commons är en sak, beroende på vilken kompetens man har inom organisationen eller vilka samarbeten man har med andra organisationer som Wikimedia Sverige kan det gå snabbt för stora mängder av filer. Hur ser det ut för användningen av filerna? Jag har satt den totala summan i förhållande till hur många unika filer som används inom Wiki-världen, till exempel i Wikipedia-artiklar eller på Wikidata.
Här visar sig en helt annan fördelning. De tre förstplacerade i totala antalet uppladdade filer hamnar nu längre bak, med runt 10 procent för SHM, fem procent för Nordiska museet och 3,5 procent för Riksantikvarieämbetet.
Flera institutioner som hamnade i mittenfältet sett till den totala mängden finns nu med bland första platserna, längst fram Nationalmuseum med imponerande 96 procent. En intressant aspekt är att det just är konstmuseer, tekniska och militära museer vars samlingar används mest. Min hypotes är att deras innehåll passar möjligtvis bäst till a) Wikipedias relevanskriterier för artiklar och får därför en stor spridning samt b) att det matchar bra med majoriteten av de mest representerade grupperna i Wikimedia-gemenskapen (såklart hänger de två också ihop). Det skulle också kunna vara en förklaring varför Riksarkivet kommer på 49 procent av använda filer.
Sedan är det inte bara de digitiserade samlingarna eller hur de tas emot som förklarar skillnaden. Det handlar också om vilka strategier institutionerna själva använder i sitt GLAM-Wiki-arbete. Här kommer tre strategier som jag har sett hos olika institutioner.
Strategi 1: Dump’n’run
Framför allt i projektsamarbeten eller som ett första experiment för att se hur innehållet tas emot har överhuvudtaget större institutioner med stora samlingar och mycket digitiserat material använt sig av denna strategi. I många laddas filerna inte upp själv genom institutionen, utan volontärer eller Wikimedia Sverige har hjälpt i processen. Här är det ofta större filmängder som laddas upp, delvis kurerat efter ämnen eller material. Metadatakvalitén varierar mycket, ofta syns det att det inte har avsatts resurser för att rätta eller lägga till metadata från samlingsförvaltningssystemet. I många fall finns det en förhoppning att den information som läggs till av volontärerna på Wikimedia Commons kan återförenas med organisationens system. I fallet av Nordiska museets projekt 100 000 Bildminnen (vars rapport2 är otroligt läsvärd för övrigt) reflekteras det dock över att det inte fanns tillräckligt med resurser för det.
En fördel med denna strategi är att institutionen ofta får snabba resultat. Även om möjligtvis bara en del av filerna är användbara inom Wiki-projekten räcker det för att få statistik som går upp i miljontals visningar för filer som har bäddats in i Wikipedia-artiklar. Har man dessutom en stor mängd av sina filer (ofta i hög upplösning) på en extern plats som Wikimedia Commons, kan det också fungera som back-up i fall att institutionens egna lagringsytor utsätts för problem.
En tydlig nackdel kan vara att just den delen av arbetet som är otroligt resurskrävande läggs över på Wiki-gemenskapen, alltså volontärerna. Att rätta information eller skapa relevant metadata som överhuvudtaget gör filerna användbara (och lätta att hitta). En annan nackdel är det ofta inte skapar långsiktiga förändringar inom institutionen för att kunskap om uppladdningar, metadataberikning och engagemang med gemenskapen antingen inte blir en del av institutionens uppgifter eller så är det väldigt få medarbetare som berörs.
Strategi 2: Step by step, bit by bit
Som Whitney Houston sjöng en gång, så kan det ta en tid att komma igång med att bygga upp sin närvaro i en ny kanal. Det är inget fel med att ta det långsamt. Ofta är det ett perspektivbyte som sker här. Institutionen fokuserar inte på hur mycket av sitt innehåll som ska upp till Wikimedia Commons, utan man snarare utvärdera sitt eget innehåll utifrån vad som kan vara relevant i Wiki-sammanhang. Till exempel så kan institutionen utvärdera vilka Wikipedia-artiklar eller Wikidata-objekt som saknar relevanta bilder inom det egna ämnesområde. Det är till exempel hur Nationalmuseum har nått hela 93 procent i använt material. Här skapades Wikidata-objekt för många av de uppladdade konstverken som då länkades ihop med filerna. 43 procent av filerna används på Wikidata, 9 procent på svenskspråkiga Wikipedia (se all användning av Nationalmuseums filer på GLAM-Wiki Dashboard).
Vissa organisationer försöker att engagera fler anställda, till exempel genom interna skrivstugor eller uppladdningstillfällen. Man kan även blanda uppladdningar med enstaka filer eller så samlar man relevanta delar av samlingen och laddar upp dem med verktyg som Open Refine eller Pattypan. Jag har frågat David Haskiya, enhetschef för AI-labbet och datatjänster, hur Riksarkivet jobbar med Wikimedia Commons som kanal.
”Vi gjorde en del uppladdningar för länge sedan, i början av 10-talet. Inför vår nystart så undersökte vi hur de, och de filer som Commonscommunityt själva hade laddat upp från våra arkivsamlingar, hade använts, om alls. Syftet var att hitta mönster: Vilken typ av filer efterfrågas? Vilka filer används (i Wikipediaartiklar)? Har vi bättre (mer högupplösta, bätte bildkvalitet) versioner av de filer som redan laddats upp och används?
Vi gjorde en enkel analys där vi försökte matcha styrkor vi har i våra samlingar med luckor i Commons eller i Wikipediaartiklar. En sådan vi snabbt identifierade var att vi har många äldre kartor över byar, fort och städer i våra samlingar som skulle passa väl in i många redan existerande Wikipediaartiklar. Så vi valde tidigt att arbeta mycket med kartor och ritningar.
Vi arbetar sällan med batchuppladdningar, inga större än att ladda upp en hel serie kartor, utan väljer ut arkivmaterial vi också har god anledning att tro faktiskt kommer att användas. En sorts kurerad approach kan man väl säga!
Rent praktiskt så träffas vi ett antal kollegor, fysiskt och/eller online, en gång i månaden för en intern skrivstuga. Då fördelar vi filer att ladda upp, visar varande tips och trix, och kommer med förslag och idéer till varandra. Vi försöker så mycket som möjligt låta alla arbeta med den typ av arkivmaterial vi tycker är spännande – det blir mer arbetsglädje då och större kraft!”
Som vi ser hamnar Riksarkivet strax under 50 procent i använt material. Här är det svenskspråkiga Wikipedia, sedan Wikidata och på tredje plats franskspråkiga Wikipedia som är projekten där de flesta filerna används (se GLAM-Wiki Dashboard).
Min hypotes är är att det skapar mer engagemang med Commons- samt Wikipediagemenskapen om mängden av innehållet som laddas upp är överskådlig, så att fel kan åtgärdas samt att institutionen kan lära sig av gemenskapen mer och mer, uppladdning per uppladdning. Kompetensutvecklingen sker gradvist och ligger i hög grad inom institutionen, för att det läggs inte över på externa konsulter eller volontärer. En fråga som jag ställer mig (och där måste jag gräva lite djupare en annan gång) är om även metadatakvalitén är högre för dessa samlingar, som skulle göra dem mer användbara, till exempel för att de har längre beskrivande texter, har lagts in i relevanta kategorier eller liknande.
Strategi 3: Never gonna give you up
Denna är egentligen snarare ett agerande och ingen strategi. Det finns en hel del organisationer som inte har koll på att deras samlingar redan finns i någon utsträckning på Wikimedia Commons, till exempel för att de är upphovsrättsfria eller publicerats med öppna licenser. I så fall har volontärer laddat upp filerna. Jag kan bara rekommendera att hålla lite koll på det, både för att utvärdera vilka filer från institutionens samlingar som har fått spridning, men även för att använda dem som ett bra exempel internt för digitalisering. Organisationer behöver inte nödvändigtvis jobba aktivt med alla kanaler som finns – men det är bra att hålla koll på hur den representeras av andra. Här kommer kategorierna som du kan kolla för att hitta din organisation:
När Sörmlands museum började använda Wikimedia Commons som en aktiv kanal jobbade vi i början med att strukturera de befintliga filerna, hitta filer som hade laddats upp utan källhänvisningar eller med felaktiga eller föråldrade licenser. Ett tips är att söka på Wikimedia Commons efter den egna institutionens inventarienummer. Det går alltså även utmärkt att börja jobba med Wikimedia Commons utan att direkt ladda upp filer.
Oavsett hur du och din organisation väljer att jobba med Wikimedia Commons, så är det bra att komma ihåg att det finns en aktiv gemenskap bakom plattformen. De kan båda finnas där som stöd och för att hjälpa dig att komma igång! Ett särskilt tips är GLAM-Wiki-forumet, där det finns kulturarvsorganisationer från hela världen som på olika sätt och vis jobbar med Wiki-projekt.
Har du frågor om eller tips för att jobba med Wikimedia Commons och andra Wiki-plattformar? Eller har du önskemål om ett ämne som vi ska ta oss an inom Wiki-världen? Skriv det i kommentarsfältet!
- Sveriges museer (2025): Museitoppen (och digitala succér). 145 museiorganisationer om besöken 2024. ↩︎
- Sara Ellenius och Karin Neander (2024): 100 000 Bildminnen. Bevarande och digitisering av en hotad fotografisk samling. Nordiska museet. CC BY 4.0. ↩︎
Lämna ett svar