AI-tjänster som ChatGPT och Microsoft Copilot förändrar inte bara våra arbetssätt. De påverkar också hur vi tar till oss information på nätet. Allt fler klickar sig aldrig vidare till en webbsida, som vi gör när vi söker i en söktjänst som Google. Hur påverkar det webbsidorna och deras synlighet?
För de flesta kulturarvsorganisationer spelar webbsidan en relevant roll i deras kommunikation med publiken. Många har antingen där en söksida till deras samlingar eller så använder dem en extern tjänst som också är en webbsida. Vi delar viktig information där, från öppettider till evenemang och utställningar. Det har blivit mer än ett visitkort som man delar med en besökare. I många fall finns det så mycket information på en webbsida att det krävs medvetet UX-design och en genomtänkt struktur, för att inte tala om allt vi har gjort inom SEO (Search Engine Optimization), för att folk ska faktiskt hitta till vår webbsida.
Men spelar det egentligen någon roll längre? De senaste månaderna har fler och fler påpekat att vår användning av AI-tjänster som ChatGPT och Microsoft Copilot faktiskt leder till att färre klickar sig vidare till webbsidor. Svaret på frågan man ställer är idag för många inte längre ett Google-resultat med massa länkar som själv behöver välja emellan – utan kommer i form av löptext. Även Google-resultatet har förändrats och ger dig idag i många fall ett sammanfattat svar av informationen tjänsten har tillgång till.
I en artikel i MIT Technology Review kallade deras chefsredaktör Mat Honan denna utveckling för den ”största förändring i hur söktjänster har levererat information till oss sedan 1990-talet” (länk till artikeln). Förändringen består å ena sidan av att vi i allt mindre utsträckning använder oss av nyckelord i vårt sökande (”tekniska museet öppettider”) utan av frågor i naturligt språk (”När har Tekniska öppet idag?”) som ställs antingen som i form av text eller som som röstmeddelande. Å andra sidan får vi ett sökresultat som kan beskrivas som ett samtal (även kallad conversational search). Detta påskyndas av att AI-tjänster som ChatGPT nu även kan söka på webben live.
Som jag skrev innan är detta paradigmskifte inte bara något som sker i AI-tjänster, utan påverkar också existerande plattformar. Google började redan år 2023 att generera svar i löptext på sökförfrågningar. Meta levererar nuförtiden AI-svar på frågor som du har om dina grupper eller flöden på Facebook och Instagram (”Vem var det som nyss sålde Ölandssten i min loppisgrupp?”).
Förändringen ses också som hotande, som en del av en ”zero click”-framtid. En framtid där ingen någonsin behöver klicka sig vidare till en webbsidan, utan får all information i sitt samtal med tjänsten. Det finns olika effekter i denna framtid att reflektera över: Hur det påverkar oss om vi alla får information individuellt paketerad (anpassad till vår politisk inställning och samhällsbubbla) istället för att ha gemensamma referenser att diskutera, att de som är beroende på webbtrafik som inkomstkälla blir av med sin inkomst, hur hela den här webbannonsbranschen påverkas. För att inte tala om att AI gärna hittar på ett svar om den inte hittar relevant information.
Men vad betyder det för organisationer som arkiv, museer och bibliotek samt vårt ekosystem av kunskapsorganisationer? Som vanligt är svaret: Det beror på. Vilken roll spelar din webbsida egentligen i organisationens kommunikationsstrategi? Om det mest handlar om att besökaren vill veta mer om din verksamhet är det kanske inget jätteproblem. Då kommer du kanske bara behöva lägga mer vikt på att kommunicera den allra viktigaste informationen så strukturerad och vänligt för externa tjänster som möjligt. Fokuset framöver ligger då kanske mest på att renodla webbsidan och göra den mest relevanta information så lätt att hitta som möjligt. Största utmaningen blir kanske att verifiera att svaren som publiken ställer om din organisation och verksamhet i olika andra tjänster blir rätt. En annan utmaning blir det för organisationer där man på grund av kostnaderna och riskläget blockerar olika AI-botar. Detta kan också påverka ens organisations synlighet och informationsflöde mot nya söktjänster.
Mer problematiskt kan det bli om du faktiskt har en webbsida som vill skapa engagemang på själva webbsidan. Jag minns att jag lyssnade på ett museum för mindre än ett år sedan som hade precis blivit klart med sin nya webbsida, ett projekt som hade kostat mycket pengar och tagit mycket tid. Man hade optimerat bland annat för att leda fler besökare till själva webbsidan. Är det en statistisk mätpunkt som kommer att minska i relevans? Kommer vi behöva lägga mindre vikt på webbsidornas utveckling i våra kommunikationsbudgetar?
Det största problemet ser jag faktiskt för de delar av nätet som är beroende av webbtrafiken för inkomst och levnad. Jag tänker till exempel på Wikipedia och dess systerprojekt. Just nu bygger projektets modell på att fler engagerar sig, skriver och förbättrar artiklar, dinera pengar via den där pop-up-en en gång per år. I och med att Wikimedia-innehållet är fritt tillgängligt har det blivit en relevant del av den data som olika AI-tjänster tränats på. Vi ser redan att några språkversioner av Wikipedia går ned i sidvisningar, för att deras innehåll dyker upp i svaren hos ChatGPT, Copilot och Claude. Samtidigt hänvisar dem inte nödvändigtvis till källan. Man hamnar alltså aldrig på den där Wikipedia-artikeln. Vem upptäcker då att det finns fel i artikeln, eller att den måste uppdateras? Hur genererar gemenskapen nya medlemmar? (se denna artikel i The Observer)
Det är frågor som en centralisering av webben och nätsöket ställer oss framför, en gammal men fortfarande aktuell fråga: Hur når vi samhället med vår kunskap så effektivt som möjligt – och vad kräver det från vår sida?
Lämna ett svar till sven Rentzhog Avbryt svar