Som en uppföljning till den tidigare artikeln om utbildningar och fortbildningar inom digitalt kulturarv passade jag (Aron) på att intervjua Ida Nordlander, assisterande intendent på ArkDes och masterstudent i digital humaniora vid Linnéuniversitetet.
Aron: Vem är du och vad jobbar du med på ArkDes?
Ida: Jag heter Ida Nordlander och arbetar som assisterande intendent, främst inom FoU-projektet Ett nätverk av platser. Länkade öppna bebyggelsedata som forskningsinfrastruktur, där jag är projektkoordinator och arbetar med att tillgängliggöra data om byggnader. Mitt fokus ligger på att bearbeta den data vi redan har om våra samlingar – jag arbetar för att göra den så strukturerad, tillgänglig och sökbar som möjligt för andra användare. I stället för att registrera nya objekt, fokuserar jag på att förbättra och strukturera den information som redan finns, och i viss mån berika den.
Jag har en kandidatexamen i museer och kulturarv från Stockholms universitet, med huvudämne i etnologi. Just nu skriver jag min masteruppsats i digital humaniora vid Linnéuniversitetet.
Berätta mer om masterprogrammet i digital humaniora. Hur kommer utbildningen till användning i din nuvarande roll?
Utbildningen har verkligen haft stor betydelse för min förståelse av det digitala landskapet. Det känns som att jag har fått en verktygslåda med lösningar på många av de utmaningar vi möter inom kulturarvssektorn. Även om inte alla i programmet har en bakgrund i, eller siktar på, museisektorn, så har jag haft stor nytta av det jag lärt mig – särskilt när det gäller att fördjupa mig i olika digitala verktyg. Programmet lade en bra grund som jag idag använder för att driva digital utveckling inom museiområdet.
Vad hade ni för kontakt med kulturarvsinstitutioner under utbildningen?
Vi hade flera föreläsare från kulturarvsinstitutioner som talade om digitalisering, liksom från organisationer som Wikimedia. Vi introducerades även till företag som utvecklar digitala lösningar i kultursektorn. Under utbildningen fick vi prova på flera av dessa verktyg i en studiemiljö, vilket gav oss praktisk erfarenhet som var direkt användbar när vi senare kom ut i arbetslivet. För många av oss handlade det om verktyg som faktiskt används, eller kan användas, inom de områden vi planerade att jobba inom. Vi fick prova (bland annat) OpenRefine, ArcGIS, ArcGIS StoryMaps, OnSpotStory, Replit, Voyant Tools och Stornaway.io.
Nu när du hunnit jobba ett tag, vad hade du önskat dig mer eller mindre av i utbildningen?
Utbildningen gick igenom verktyg som kan användas på olika sätt museiverksamheten – allt från samlingsförvaltning till kommunikation med publiken via digitala plattformar och applikationer. Det är roligt att ha erfarenhet av flera olika verktyg som är användbara i olika delar av verksamheten. Vi kunde sedan använda dessa verktyg för våra uppsatser.
Om du fick bestämma, vilket moment i utbildningen borde erbjudas som fortbildning till redan yrkesverksamma i museisektorn (till exempel inom samlingsförvaltning)?
Momentet där vi fick testa olika digitala verktyg – och hur de kunde användas i praktiken inom verksamheten – var särskilt värdefullt. Att ha den erfarenheten redan innan man kliver in i yrkeslivet har gjort att jag lättare kan se möjliga användningsområden för dessa verktyg i mitt dagliga arbete. Det momentet hade varit väldigt givande även som fortbildning för redan yrkesverksamma inom museisektorn.
Vad borde det forskas mer om kring museer och digitalt kulturarv?
Det är en svår fråga. Jag upplever att det redan finns många verktyg, forskningsprojekt och metoder för att tillgängliggöra det digitala kulturarvet. Utmaningen ligger snarare i att få andra inom sektorn att förstå värdet av detta arbete. Vi inom området kan driva framgångsrika forskningsprojekt, men det är sällan dessa implementeras fullt ut i den praktiska verksamheten efteråt. Det är lika viktigt att nå den digitala publiken som den fysiska besökaren. Om jag ändå skulle peka ut ett specifikt område som jag tror kommer att bli allt viktigare inom forskningen om digitalt kulturarv, så är det AI – det kommer sannolikt att få en allt större roll de kommande åren.
Många i kulturarvssektorn kombinerar tillfälliga jobb med studier – det kan dröja länge innan första fasta jobbet. Hur har du hanterat kombinationen?
När jag började studera på masterprogrammet så jobbade jag deltid på Nobelprismuseet ett tag. Därefter kombinerade jag heltidsstudier med både tjänsten på Nobelprismuseet och en visstidsanställning på 50 % på SHM inom FOU-projektet Användbara auktoriteter för datadriven samlingsforskning. Det var lite rörigt! Sedan började jag arbeta heltid på ArkDes ungefär samtidigt som jag började skriva på min masteruppsats. Även om det var värdefullt att FoU-projektet och uppsatsen hade liknande teman, så var det svårt att faktiskt hitta tid till att skriva. I efterhand känns det ändå som att det var bra att vänta med inlämningen. Jag har lärt mig otroligt mycket genom att både delta i projektet och fördjupa mig i ämnet parallellt med studierna.
Lämna ett svar