Jag har varit en wikimedian sedan typ 2019. Jag kom in i wikiversumet via kulturarvssektorn och hade hört talas om institutioner som jobbar med Wikipedia som förmedlingsplattform för sin kunskap, sina samlingar och källor. Med jag kände att jag inte bara kan nämna det som en av alla möjligheter inom kulturvssektorns digitalisering, att jobba med digitala gemenskap och öppen kunskap. Jag ville förstå det i praktiken.
Det var samtidigt med min flytt till Sverige som jag började redigera Wikipedia. Min svenska var rudimentär, så jag började med tabeller, bland annat i artikeln om Nils Holgersson. Jag delade upp verket i alla platser han besöker i boken och länkade till kapitlen i Litteraturbanken. Sedan lärde jag känna Wiki Loves Monuments och fotade byggnader i Visby som inte fanns med i mediebanken Wikimedia Commons än.
Sedan dess har jag varit fast. Det är ändå en ganska lång resa från att höra i skolan ”Ni får aldrig använda Wikipedia, det är ingen seriös källa” (det var aldrig tänkt att vara en källa, stupid) till att försöka övertyga fler att använda Wikipedia och dess systerprojekt för spridning av öppen kunskap. Det är inte varje månad att jag själv bidrar aktivt i något av projekten, men säkert varannan. Jag har sedan dess också bytt sida – från privat användare till att jobba på museer och dela dess samlingar aktivt på Commons, sprida det på Wikipedia osv. Sedan 2022 är jag en del av Wikimedia Deutschlands styrelse, en uppgift som har gett mig ännu fler inblick i den globala gemenskapen som finns bakom Wikipedia, Wikimedia Commons, Wikidata och fler. Det är ett komplext nätverk, bestående av den amerikanska stiftelsen Wikimedia Foundation, chapters som Wikimedia Sverige med egna anställda, user groups som samlar bidragare med ett specifikt intresse eller särskilda kompetenser, och många fler. Det är bland det mest intressanta nätverket som jag har lärt känna, just för att det samlar volontärer och yrkesverksamma, som ibland träffas fysiskt, ibland bara digitalt. Vissa utvecklar ibland långvariga relationer, medan andra pysslar med sina partikulärintressen utan att interagera med andra särskilt mycket.
Mitt hem i denna sfär har varit GLAM-Wiki (GLAM står för galleries, libraries, archives, museums), den delen av gemenskapen som globalt försöker jobba med och utifrån kulturarvsinstitutioner, för att dela deras kunskap och samlingar öppet. För min del var det som en ögonöppnare att inse att det finns människor där ute som jag aldrig skulle träffa på en branschkonferens (och vi gillar ju även inom kultursektorn att stanna var för sig på sina musei-, arkiv- eller bibliotekskonferenser), men som brinner för öppen kunskap och bara väntar på att samlingar digitiseras (ibland även med deras hjälp) och publiceras med öppna licenser så att de kan användas inom Wiki-projekten. Det har alltid varit ett av de roligaste momenten i ett digitiseringsarbetsflöde att klicka på ”publicera” i databasen. Men att sedan ladda upp det till Wikimedia Commons och plötsligen se att det används på olika språkversioner, det är guld värt. Det gör hela den ibland monotona arbetsprocessen värt det.
Årets GLAM-Wiki-konferens – mellan glädje och allvar
I slutet av oktober var jag nu i Lissabon, på den fysiska GLAM-Wiki-konferensen. Det brukar alltid vara lite av en känsla att träffa gamla kompisar, även om man med vissa bara har interagerat digitalt. Men den här konferensen hade, bredvid all glädje och alla imponerande projekt och samarbeten som visades upp, även en allvarlig dimension som ibland överskuggade konferensen.
Ett exempel var Jamie Floods session på konferensen som pratade om webbarkivering. Jamie jobbade fram tills nyligen som Wikipedian-in-Residence på det amerikanska jordbruksministeriet med att öppna upp kunskap och dela den bland annat på Wikipedia. Bland annat handlade det om arvsrätt, eftersom många afroamerikanska medborgare blir av med sin mark i arvstvister för att de vet för lite om sina rättigheter. Egentligen låter det som ganska opolitiska fakta, eller hur?
Jamie Flood blev av med sin tjänst ganska kort efter att Trump-administrationen tog över. I sin presentation (som finns på Commons) lyfte hon nödvändigheten att kunna arkivera offentliga webbsidor för att bland annat kunna redovisa hur de förändras, vilken typ av kunskap som förändras – och hur.
Det var en del samtal och presentationer som tog upp den förnyade relevansen som volontärgemenskapen och icke-statlig samt icke-kommersiell infrastruktur får just nu, i en värld där öppen kunskap och fakta är alltmer politiserade. Jamie tog till exempel upp rollen som Internet Archive spelar i projekt som Data Rescue Project. Jag mindes hur British Library var beroende på Wikimedia Commons efter hackerattacken, där de enda högupplösta digitala kopiorna som fanns publikt tillgängligt log på den öppna mediebanken.
AI – hot, möjligheter och frustration
Ett annat ämne som dök upp i många samtal och programpunkter på konferensen var AI. Det var en allt ifrån inslag om att GLAM-institutioner skulle kunna vara en stor vinnare i den aktuella utvecklingen där digital information är det nya guldet, till mer teoretiska debatter om vad det betyder för en gemenskap att AI påverkar hur vi jobbar med text, bild och data som samhällen. Det fanns också väldigt praktiska förslag hur olika applikationer och projekt med AI-stöd skulle kunna hjälpa oss att bli av med så omfattande problem (som till exempel brist på alt-texter på stora delar av alla uppladdade mediefiler på Commons) som några människor aldrig skulle kunna beta av.
Den sista delen tog jag med mig, som så ofta efter presentationer som visar praktiska aspekter av att introducera AI i existerande arbetsflöden. Jag upplever mer och mer att jag är trött på de stora grundsatsdiskussionerna om AI, som om det fortfarande vore en fråga om ”ja, vi ska använda teknologin” eller ”nej, det är för farligt/resurskrävande/inte relevant för oss”. Den finns ju här i alla fall, om vi vill eller orkar eller inte. Det är bara en fråga om tid innan även våra arbetsredskap inom kulturarvssektorn, som samlingsförvaltnings- eller katalogsystem, introducerar AI-funktioner. Då är det viktigt att förstå och kritiskt kunna reflektera kring utvecklingsstegen dit.
För Wikiversumet handlar dock AI inte bara om diskussion på bidragandesidan. I och med att fler och fler använder AI-agenter som ChatGPT, Copilot eller liknande får de upp information från Wikipedia inbakat i agenternas svar. Det betyder färre sidvisningar för Wikipedia – och det skulle kunna leda till färre som upptäcker ”Redigera”-knappen. Färre bidragande skulle leda till att fler och fler artiklar blir inaktuella. Betyder det att hela projektet förlorar sin roll som levande uppslagsverk?
Samtidigt finns det en chans att vinna på AI-boomen, bland annat för att de enorma datamängderna i Wiki-projekten är så viktiga som träningsdata. Men för många känns det orättvist, att AI-tjänsterna å ena sidan (ut)nyttjar projekten och volontärskapad data, men å andra sidan bidrar till deras potentiella nedgång. En diskussion utan slutpunkt, åtminstone just nu.
Strategier för en global Wiki-rörelse med GLAM-fokus
Konferensens sista dag handlade om strategier, konkret om hur GLAM-Wiki-rörelsen ska samordnas för att kunna prata mer med en samlad röst. Det är, till skillnad från några andra grupperingar i Wikiversumet, en blandning av olika aktörer: organisationer, anställda, kulturarvsorganisationer och volontärer i hela världen. Vissa institutioner är små, volontärsdrivna museer, andra nationella bibliotek. Det är stora variationer i vilka resurser man har tillhanda och även makthierarkier i vilken kunskap man företräder.
En av de största utmaningarna som identifierades i samtalen är att denna gruppering agerar i flera Wikiprojekt. Plattformarnas gestaltning är ibland en tröskel för att främja samarbeten med nybörjare, oavsett om det är människor som man vill engagera eller kulturarvsorganisationer.
Det största tekniska problemet uppfattades i olika grupper är Wikimedia Commons, vars hantering är ofta svårt för nya. Uppladdningen är ganska komplex och kräver nästan att man har någon som leder en genom processen, från valet av massuppladdningsverktyg till kategorisering. Sökfunktionen är också ganska dålig, vilket gör arbetet med det uppladdade innehållet inte enklare. Utöver det finns det stora skillnader i vad små institutioner behöver i stöd från gemenskapen till vad de stora jättarna kräver för att ingå ett samarbete. Jag skulle säga att vi inte kom fram till en lösning på konferensen, men diskussionerna fortsätter.
Mot framtiden – mellan hopp och oro
På vägen hem, efter nästan fyra dagar med diskussioner och presentationer, lämnade jag Lissabon med en ambivalent känsla (också för att det var 20 grader och sol där medan det bara väntade mörker och kyla i Sverige). Jag upplever GLAM-Wiki-gemenskapen som den mest produktiva i mina olika yrkesnätverk, där praktiskt samarbete sker och man verkligen vill förändra kunskapsvärlden till det bättre. Det ger mig hopp. Samtidigt känner jag en oro när jag ser på problemen som politisering och inskränkning av öppen och fri kunskap i världen och hur beroende vi alla är på publik och öppen infrastruktur – när så relativt få engagerar sig för att den florerar och främjas. Inom kulturarvssektorn behöver vi bli fler som stödjer insatser i hela världen att bidra, skydda och rädda kunskap där den är under attack.
Om du är intresserad av att engagera dig i den globala GLAM-Wiki-gemenskapen, kika på dessa aktiviteter och kontaktmöjligheter.
Lämna ett svar