Skärm ≠ skärm

Om digital informationsförmedling i det fysiska rummet

Hur förmedlar vi relevant information med hjälp av skärmar till den fysiska besökaren? När jag mötte Stockholms stadsbibliotek i deras EU-finansierade projekt Digitalt kompetenslyft hade jag anledning till att fördjupa mig i ämnet. Här kommer mina tips om hur skärmar kan användas till deras fulla potential.

Skärmar gör vissa saker enklare – och andra svårare

Jag har jobbat i ett antal år med ämnet som ibland kallas för digital skyltning (från engelska digital signage) eller mer specifikt utställningsskärmar. Till följd av det innehåller min kamerarulle en hel del skärmar i offentliga miljöer och i kulturinstitutioners korridorer. Museibranschen använder skärmar mycket i utställningar, bibliotekssektorn i entréer och i receptioner har skärmar en självklar plats i många branscher med publikkontakt. En aspekt som förenar de olika branscherna är att det finns väldigt lite referensmaterial och upparbetade standarder. Det beror delvis på att de skiljer sig i interaktionsnivån från en ren informationsskylt (envägskommunikation) över en pekskärm till en hel installation som styrs t.ex. via sensorer.

Ofta är uppstartskostnaden jämförelsevis hög (i många fall krävs det en nyinköpt mjukvara för att smidigt styra innehåll på skärmarna samt skärmar som finns i många olika kvalitéer) och arbetssätten är inte alltid upparbetade när skärmen skruvas fast och kablarna monteras fast. I en tidigare artikel har jag redan skrivit om digitala skärmar i utställningar och vilka grundläggande utmaningar som finns med skärmar som informations- och interaktionsytor. Artikeln fick ett utmärkt svar av Wilhelm Lagercrantz som underströk att skärmar som förmedlingskanal inte har fått den uppmärksamheten som de kanske förtjänar.

Därför vill jag gärna lyfta blicken från just utställningsskärmar och närmar mig skärmen som kontaktyta till publiken mer grundläggande.

En kommentar direkt här i början: Jag har letat i flera omgångar, men inte hittat en enda resurs som närmar sig just skärmar som medium i offentliga inomhusmiljöer, men jag och alla andra nyfikna blir jätteglada om ni länkar till bra resurser i kommentarerna!

Låt oss börja med mina fem huvudregler för hur vi skapar bättre skärmar för besökarna på bibliotek, museum och arkiv!

1. Välj rätt format

First things first: Skärmar behöver inte alltid vara rätt svar på frågan: Hur når vi fram med innehållet? Det kan i många fall vara mer effektiv med en plottertext, en affisch eller en annan grafisk form för att att få fram relevant information till besökaren. Detta gäller särskilt i utrymmen där det redan finns en hel del rörelse, ljud och intryck som tar upp besökarens uppmärksamhet.

När är en skärm en bra kommunikationskanal?

1. Om ni har en begränsad yta på väggen, men behöver få fram olika informationsbitar (t.ex. i receptionen: öppettider, entréavgift, dagens program och kanske menyn i restaurangen). Här gäller det att vara selektivt. För många olika typer av information eller roterande slides kan skapa problem, t.ex. när besökaren inte vet vilken information hen kan förvänta sig från att vänta på nästa slide, eller när det tar mycket tid till samma slide upprepas.
2. Om ni vill skapa interaktion. Här har andra kanaler i fysisk format ofta begränsningar.
3. Om ni vill ge möjlighet till fördjupning, men där utrymmet är begränsat, t.ex. i utställningar.

I alla dessa fall krävs det dock en hel del om man vill uppnå målet: att besökaren stannar till och tar in informationen på skärmen eller interagerar till och med med innehållet.

Om ni har efter en avvägning mellan en skärm och andra kommunikationssätt kommit fram till att det ska bli en skärm, tänk på följande aspekter:

• Rätt storlek
  Beroende på var besökaren står när hen kommer in i det fysiska rummet måste inte bara skärmen, utan även informationen på skärmen synas bra.
• Skärmens tillgänglighet
  Tänk på möjligt blänk (särskilt om den står i ett rum med dagsljusinfall eller med placering bakom glas), kontrast, typsnitt och -storlek. Det finns inga standarder just för skärmar i offentliga miljöer, men utifrån definitionen för tillgängliga medier ska de vara möjliga att uppfatta, hanterbara, begripliga och robusta. Bra utgångspunkter för detta kan vara WCAG-standarden, DIGG-webbriktlinjerna och lagen om tillgänglighet till digital offentlig service (DOS-lagen). Använd verktyg som accessible-colors.com eller contrastchecker.com för att testa hur bra kontrasten mellan text- och bakgrundsfärgen är.
• Skärmens roll i kommunikationen med besökaren
  Alla element på en skärm kommunicerar något, alla ord, all formgivning, alla bilder (avsiktligt eller oavsiktligt). Det kanske bästa exemplet är vad en trasig skärm kommunicerar: att en process inom organisationen inte fungerar som den ska. Om det bara finns en låg sannolikhet att besökaren inte vet hur hen ska ta till sig informationen på skärmen eller hur hen ska interagera med den kommer hen inte vänta och experimentera i många fall, utan hen kommer ge upp eller, om informationsbehovet är tillräckligt stort, fråga personalen. Förklara alltså ditt budskap och besökarens förväntade interaktion så tydligt som möjligt. Se skärmen som ett samtal mellan institutionen och besökaren och forma orden på samma sätt som du skulle prata med en besökare.

2. Välj rätt plats

Alldeles för många skärmar gestaltas vid skrivbordet, utan att ta hänsyn till om informationen placeras rätt i förhållande till besökarens användarresa. Jag vill verkligen uppmana att ta sig till det fysiska utrymmet och analysera på plats vart besökaren kommer titta, vilka frågor hen har just precis där den står när den ska titta på din skärm och vilka andra element som lockar fokuset till andra stimulanser.

Jag brukar fota utrymmet exakt från punkten där besökaren står och går för att verkligen kunna fånga upp alla element som spelar roll för hur stor sannolikheten är att skylten och besökarens intresse och uppmärksamhet möts.

Om du kan ställa eller sätta ner dig i utrymmet där du vill ha din skärm kan följande frågor vara hjälpsamma för analysen:

• Hur rör sig människorna genom utrymmet?
• Var stannar de?
• Vart tittar de?
• Hur väl är deras rörelser och uppmärksamhet synkade med befintliga skyltar?
• Om ni ser någon som faktiskt tar till sig information på en skylt, en väggtext eller en skärm, hur länge stannar de vid?
• Vilka distraktioner finns i närheten i form av ljud, rörelse, färger eller aktiviteter?
• Kan du identifiera ytor i rummet som är lugnare eller mer utsatta för rörelser och ljud?

Om du kan hitta svar på dessa frågor (och be gärna en kollega och en extern person att bolla tankar om utrymmet) kan du lättare hitta den perfekta placeringen för en förmedlande skärm. Gå gärna till utrymmet under olika delar av dagen, på veckodagar och helgen.

Oavsett om du vill att skärmen förmedlar information som envägskommunikation eller om du vill skapa en mer interaktiv skärm: tänk på att besökaren ska kunna stanna till och ta till sig information. Skärmen ska inte störa besökarflödet genom utrymmet, till och med när flera personer tittar på skärmen (särskilt vid längre videoformat eller många roterande slides). Om besökaren faktiskt ska interagera, t.ex. via en pekskärm, gör det attraktivt att stanna till genom att skapa en möjlighet att sitta ner. Tänk också på att inte placera skärmen för högt, det kan antingen bli obekvämt om man behöver titta eller läsa längre och kan bli otillgängligt för människor i rullstol och barn.

3. Känn din målgrupp

Beroende på vilket utrymme du väljer kan denna aspekt vara klurig. Om det är en allmän entré till ett kulturhus med många olika organisationer och målgrupper kan detta bli mycket klurigare än ett rum i en utställning med en prioriterad målgrupp. Oavsett kan det vara bra att reflektera över hur relevant ditt innehåll är för besökaren. Ett av de större misstagen som man kan göra när man gestaltar innehållet till en skärm är att bli glad över att det inte längre finns några begränsningar i hur mycket information man kan stoppa ner i en skärm, alltså t.ex. all text som inte fick plats bland väggtexterna, men som kollegorna ändå vill få med någonstans. Helst ska en skärm alltid ha ett tydligt syfte och då begränsas till ett ämne, en interaktion eller ett användarfall.

Fundera därför på:

• Hur viktig är den information som ni vill nå ut med för din målgrupp? Är det frågor som verkliga besökare har ställt i samma eller liknande situationer? (Det här är ett av många tillfällen där man med fördel kan bolla tankar med kollegorna i receptionen.)
• Hur väl känner ni målgruppens intressen, behov och förutsättningarna? Finns de där skylten står? 
• Nischade målgrupper är bara en del av alla som rör i ett offentligt utrymme. Hur ser ni till att de känner sig adresserade? Särskilt om skylten inte kan direkt interageras med via en pekskärm är detta viktigt med tanke på vilka språk som används på skärmen.
• Hur ofta dyker besökarna upp själva, hur ofta i grupp? Detta har stor påverkan på hur benägen besökaren är för att spendera tid ensam vid en som bara tillåter interaktion med en person och där besökaren förväntas spendera en till flera minuter för att ta till sig text, bild, video eller liknande.

De flesta av oss som jobbar i kultursektorn är på ett eller annat sätt yrkesskadade. Så oftast är man själv inget bra genomsnittsexemplar på en biblioteks- eller museibesökare. Men försök att observera dig själv i situationer där du passerar information i skylt- eller skärmformat, hur länge stannar du och hur länge försöker du att bara ta till dig information med hjälp av en skärm om du inte direkt får det svaret du letade efter?

Detta kan du sedan också använda när själva innehållet till skärmen ska tas fram. För skärmar gäller mycket av det som rekommenderas för tillgängliga webbsidor eller appar, men några grundläggande regler tål att upprepas:

1. Skriv det viktigaste eller huvudaspekten först och presentera ditt innehåll i en meningsfull ordning.
2. Markera rubriker tydligt och avgränsa dem från löptext.
3. Testa om innehållet kan läsas inom 10 till 15 sekunder (om det tar längre tid att läsa allt på en sida, eller när besökaren själv ska scrolla igenom en text, tänk på att du måste få hen att verkligen lägga sin tid på denna interaktion på mycket kortare tid, direkt i början).
4. Använd inga facktermer eller jargong.
5. Placera text helst inte framför en bild för läsbarhetens skull. Detta är särskilt viktigt om skärmen gestaltas på en annan skärm. Där kan sidoförhållandet vara annorlunda, och på en större skärm kan texten plötsligen hamna i en annan sektion av bilden.
6. Välj ett lättläst typsnitt.
7. Använd inte enbart färg för att förmedla information. Grön, röd och brun eller blått och lila kan vara svårt att särskilja för människor med nedsatt synförmåga eller färgblindhet.
8. Om det finns video med tal eller ljud, använd undertexter. Särskilt relevant om ljudet inte spelas upp automatiskt, utan att besökaren behöver använda hörlurar eller liknande. Om alla är upptagna kommer det inte finnas något bra sätt att ta till sig informationen i videon överhuvudtaget.
9. Undvik snabba växlingar och flimmer.
10. Be olika människor att läsa innehållet per bild om du använder roterande slides (t.ex. barn, äldre människor, människor med svenska som andra språk). Se till att den varken roterar för snabbt eller långsamt.
11. Om det finns många delar i ett och samma skärm eller moment, visa upp förloppet (t.ex. slide 1 av 20, grafiska element som visar hur många procentdelar av videon som har visats).
12. Om du vill locka besökarens uppmärksamhet till skärmen kan det vara bra att använda animationer eller rörligt innehåll. Men var försiktigt med för mycket rörligt innehåll i ett och samma utrymme, det kan snabbt uppfattas som rörigt eller omöjligt att välja mellan alla stimulanser.

Jag kan varmt rekommendera att göra en övning tillsammans med kollegor där alla tar med sig ett foto på en skärm eller en skylt som ni har träffat på i ett offentligt utrymme. Diskutera tillsammans:

• Hur effektivt kommunicerar skylten det bakomliggande budskapet?
• Finns det element som distraherar från detta budskap? Hur hade det kunnat undvikas?
• Hur väl är den anpassat för den faktiska målgruppen?
• Hur väl funkar skylten i sin omgivning?

4. Var realistisk angående din organisations resurser

En av de bästa aspekterna med skärmar jämfört med andra format för informationsförmedling är att de kan anpassas med tiden.

Det är också en av deras sämsta aspekterna.

När en affisch tas fram säger ingen ”Det där kan vi förbättra med tiden!” eller ”Det där saknas fortfarande, men det fixar vi efter invigningen”. Ja, skärmar kan anpassas och förbättras, men det krävs att vi avsätter realistiska resurser i form av arbetstid, regelbundet och vid incidenter. Inget är så tråkigt som en svart skärm med en skylt ”Ur funktion”.

Involvera alla berörda medarbetare när ni väljer mjukvara för skärmarnas innehåll och styrning. Alla som behöver anpassa innehåll behöver få en introduktion. Kolla med kollegor på andra organisationer vilken mjukvara de har, hur de upplever supporttjänsten, vilken användarstatistik tjänsten producerar, hur stabilt tekniken fungerar och hur ofta tekniker behöver rycka in för att lösa problem.

Oavsett hur många skärmar det ska finnas från början och hur många som kommer till, välj tidigt ut en medarbetare som objektspecialist som håller koll på uppdateringar, som kan utbilda fler och som kan lyfta delar av produkten som ni inte använder än. Om det kommer fram att dessa resurser inte finns internt kan det vara bra att överväga om ni ska installera fasta skärmar.

Planera också in hur ofta informationen ska anpassas och förändras och vem som ska göra det. Dessutom kan det vara bra att ha en rutin på plats vem som ska hålla koll på skärmarna (vakt eller receptionspersonal?) och vad som är plan B om de en morgon bara inte vill vakna till. För den dagen kommer alltid.

5. Utvärdera

Att utvärdera känns som en självklar del av många arbetsprocesser, men den verkar också vara just den som prioriteras ned när tidsbrist uppstår. Det är dock nästan en av de viktigaste, för att kunna utvecklas och förbättras, både som medarbetare och för arbetsprocesser.

Oavsett om det är en temporär installation eller en skärm som ska tillsvidare står på samma ställe: planera in utvärderingar efter fasta tidsintervaller (t.ex. efter fyra veckor, tre månader, ett år). Bjud in alla berörda kollegor, särskilt i yrkesgrupper med mycket publikkontakt. Gör utvärderingar som korta intervjuer med besökarna. Metoder som deltagande observation kombinerad med fotodokumentation kan vara ett bra tillägg till användarutvärderingar.

Som vanligt brukar en blandning av kvantitativ data i form av statistik och kvalitativa analyser som intervjuer och deltagande observation blir mest användbar.

Nu är jag nyfiken: Vad är dina lärdomar från att arbeta med skärmar i utställningar, på bibliotek och arkiv?